MITT KULTURELLT ÖVERBELASTADE PARIS

 

Paris! Matad med kulturhistoria går jag dig till mötes, du mångomsjungna stad med dina myllrande boulevarder och otaliga caféer. Säg Paris, och jag ser framför mig eleganta kreationer i mondäna salonger. Tack, Ingrid Schrewelius!  Och för min inre syn (den här texten är fullständigt späckad med klichéer) ser jag luspanka konstnärer och poeter, överlevande på ost, bröd och vin i kallfuktiga vindskupor. Och jag ser jazzklubbar, barer och boulevardteatrar. Cabaret! Jag tar ett glas champagne (eller två) till Edith Piaf och Maurice Chevaliers ära. Skål!

   Je t´aime! Åh, Paris… Eiffeltornets (jag tänker inte hoppa!) järnlåga brinner dag och natt. Kärlekens blommor tänds. (Bah, vilken romantisk illusion!)

   Och så de kulturhistoriska läsfrukterna som lägger sig som ett filter över det äkta och sanna Paris. Alla dessa konstens och litteraturens namn som måste räknas upp: Marcel Proust, Jean Cocteau, den puckelryggige Quasimodo som ringer i klockorna på Notre Dame, Satie och hans underbara Gymnopedies, och så Appolinaire som beskylldes för att ha stulit Mona Lisa på Louvren.

   Det var en gång då Paris var universums centrum… Där, i mina drömmars 50-tal strosar Lars Forsell, Slas och Pär Rådström sakta ner mot Seine. De går utmed floden och de går över Place de la Concorde på väg att styra upp mot Champs Elysées och de ser avenyn framför sig i det tidlösa diset.

   Och stilla dagar med Mr Henry Miller i Clichy… En aperitif på Café Wepler, där jag och Henry oemotståndligt dras in i den lömska förtrollning som utgår från klungan av galanta damer vid caféets ingång.

   Paris, du tummelplats för rödvinsromantiska fåntrattar, ostronsörplande gourmeter, Balzackurtisaner och Maupassantska av kärlek fördummade duellanter. Sällsamma plats på jorden där Baudelaire skrev sina dikter om skönheten i det fula. Les fleurs du mal. Ondskans blommor. Stad i vilken den norske diktaren Sigbjörn Obstfelder gjorde iakttagelsen att två ögonblick aldrig är varandra lika. Mitt litterärt överbelastade Paris fyllt med klichéer… Även Klas Östergren, Bengt Ohlsson och salig Torsten Ehrenmark (vem minns honom?) har försökt att suggerera mig till att betrakta Paris just genom deras ögon. Men endast fragment av detta litterärt gestaltade Paris har jag verkligen sett. Och det har nu gått tjugo år sedan jag med buss förflyttade mig mellan de båda järnvägsstationerna Gare du Nord och Gare d ´Austerlitz för att hinna med ett tåg till Barcelona.

   Nej, ännu har jag inte lyckats utforska det genuina och sammansatta Paris som det anstår en sanningsälskande vagabond. Men detta fiktiva Paris lever ändå inom mig. Det är som en dikt, ett litterärt kalejdoskop. Eller som en förljugen saga. Eller - om man så vill - en möglande baguette med härsken Roquefortost.   

 

Denna webbplats uppdateras med Consolo - www.consolo.se
While so much of reading about watches is replica watches sale seeing high resolution "watch porn" (as I call it), Watchville doesn't mean to totally replace a desktop or replica watches sale larger screen experience, but rather, to offer watch lovers on the go (like Kevin) an opportunity to not miss out rolex replica sale on content. One of the more deceptively simple features of Watchville is the clock and rolex replica sale calender function. This part of the app is arguably as useful as the news feed. Kevin designed a clock that replica watches sale averages times from a series of servers around the world with data originating from atomic clocks (to ensure as perfect timing as possible), as well as a full calendar replica watches sale system with a moon phase indicator designed to make it easy for people with calendar complications to set their watches. New for the Android version of Watchville (likely to be later rolled out to iPhone iOS as well) are replica watches updated calendar and timing functions such as the day of the year of the year, time nearest to the next new moon or full moon, and a 1/100th of a second countdown timer with chime.